3 kap. Om rätt till gemensamt bete och om betesreglering.
Om jämkning
38 § Har i laga ordning bestämts om skyldighet att hålla stängsel eller att hålla betesmark inhägnad och i ett för betesbruk ordnat skick, och varder fastighet, som skyldigheten helt eller delvis åligger, sedermera delad eller sammanlagd med annan fastighet, äge envar, vars rätt är därav beroende, fordra sådan jämkning av skyldigheten, som enligt denna lag är påkallad med hänsyn till delningen eller sammanläggningen. Intill dess frågan härom avgjorts svare, där delning skett, de nybildade fastigheterna gemensamt för skyldigheten i förhållande till varje fastighets taxeringsvärde. Inträda eljest, sedan fråga om stängselskyldighet eller betesreglering blivit i laga ordning avgjord, sådana ändrade förhållanden, som på frågan synnerligen inverka, äge envar sakägare påkalla frågans återupptagande. Dock må fråga om stängselskyldighet ej ånyo upptagas, förrän tio år förflutit från det frågan slutligen avgjordes, med mindre stängselskyldighet för fastighet förklarats icke äga rum men fastighetens ägor därefter nyttjas till betning, som medför behov av stängsel, eller fastighets andel i stängsel bestämts lägre än som med hänsyn till sedermera inträdda förhållanden bör enligt 3 § första stycket gälla. Ej heller må, sedan betesreglering i laga ordning ägt rum, fråga väckas, att rätt att nyttja regleringsområdet till gemensamt bete skall tillkomma de fastigheter, regleringen angått, eller någon av dem.