3 kap. Om rätt till gemensamt bete och om betesreglering.
15 § Betesmark, som upplåtitis enligt 14 §, skall hållas inhägnad samt, i den mån det kan ske utan oskälig kostnad, anordnas för betesbruk och därefter bibehållas i ett för sådant bruk ordnat skick. Skyldighet, som nu sagts, åligger fastighet, för vilken betesmarken upplåtits; och skall beträffande sådan skyldighet vad i 8 § är stadgat om ansvarighet för stängselskyldighet äga motsvarande tillämpning. Om tid, då hägnad kring betesmarken skall hållas i fredgillt stånd, gäller vad i 6 § är stadgat. I fråga om ansvarighet för skyldighet jämlikt 2 § att hålla stängsel i ägogräns och i fråga om rätt att fordra stängsel i sådan gräns skall så anses som om betesmarken tillhörde fastighet, för vilken den upplåtits. Har betesmarken upplåtits å skogsmark, skall, så länge upplåtelsen äger bestånd, den för skogsmarken gällande skogsvårdslagstiftningen icke äga tillämpning å betesmarken.