Ö 4010-92
Högsta domstolen
1993-10-19
NJA 1993 s. 533
NJA 1993:96
Gåvoskattemål. Beräkning av vederlag vid gåva (I och II). I. Vid gåva från far till son av fast egendom föreskrevs såsom villkor att sonen skulle som vederlag till fadern utge ett räntebärande skuldebrev på visst belopp. Enligt det i samband därmed upprättade skuldebrevet skulle skulden avskrivas med 2 000 kr årligen eller "högst gällande belopp avseende aktuellt år med hänsyn till gåvoskattelagen". Fadern ansågs ha utfäst sig att inte fordra betalning av skuldebrevets kapitalbelopp. Vid beräkning av det gåvoskattepliktiga beloppet beaktades endast ränteförpliktelsen. Värdet av denna förpliktelse uppskattades enligt principerna för den vid arvs- och gåvoskattelagen fogade tabell I. II. Såsom villkor vid gåva av fast egendom till två barn föreskrev föräldrarna att vartdera barnet skulle överlämna en revers på visst belopp till var och en av dem. Reverserna skulle amorteras med 2 000 kr per år. Av utredningen i målet ansågs framgå att föräldrarna och barnen kommit överens om att amortering skulle ske genom att föräldrarna varje år efterskänkte amorteringsbeloppet. Härigenom ansågs föräldrarna ha utfäst sig att inte fordra betalning för reverserna. Någon avräkning skedde därför inte av reversbeloppen vid beräkning av de gåvoskattepliktiga beloppen. 43 §, jämförd med 23 §, lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt.
42 § lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt
43 § lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt
23 § lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt